I tisdags när jag var ute sa Erik innan att jag skulle pressa mig själv. Och det gjorde jag.

Så idag kände jag att jag inte riktigt orkade pressa på.

Men tungt var det. Jag fuskade och gick uppför en backe.

Trött kom jag i mål och tittade på klockan. 13,47! Mitt personbästa. Om det är snabbt eller inte har jag ingen aning om. Men snabbt för att vara jag. (Jag erkänner jag fuskade och genade kanske 5 m)

Det konstiga med mina senaste pass har varit att jag i spåret tänker "Fy 17 vad jobbigt! Det här kommer ta sådan tid! Å! Orkar jag förbi lyktstolpen?? Ja det är klart! Kom igen Kajsa! Du får ju luft! Spring!"

I spåret tänker jag att jag lufsar fram och inte gör några framsteg. Men klockan vid mål visar något annat. Jag är ju asmatiker och tror lite om mig själv i just konditionsträning. Undra hur lång tid det ar tills jag tränat bort det...

Väl hemma igen fick jag en shake gjord av min fina man. Nöjd kunde jag se ytterligare ett avsnitt av Community.




Bild från springrunda med Charlie i fröstorp. Doft av tall och ljung! Yummi!