När jag gick på lekis, 6 år gammal, använde min bror mig till sin personliga bandymålvakt. Jag hade hjälm, stora handskar och på armar och ben surrade han fast stora soffkuddar.
Detta kan låta hemskt och elakt. Men jag tyckte det var jätte bra för jag blev under denna tid ganska bra på att stå i mål. Vilket resulterade i att varje dag jag gick på bussen mot lekis så ropade alltid någon av alla killar i min grupp 

-Kajsa ska vara i mitt lag!!

Lycka!

Erik, min fina man, han har också varit innebandymålvakt. Han var dock äldre än mig och var med i ett lag. Så han fick nog inte samma tillrop som jag.

Idag när vi packade upp några lådor kom Eriks utrustning fram. Hulda var inte sen på att prova, och sprang runt, aningen farligt på grund av skymd sikt. Men jag hade kontroll!



Undra när hennes målvaktinstinkt visar sig?