När jag var liten var jag en riktig dockmamma. Dockan skulle vara med överallt! En ständig följeslagare.

Så pass att min bror ibland fick rycka in som bärhjälp. Har något kort på Erik med ryggsäck där man ser en docka sticka upp i toppen.
Det fick ett slut när någon kompis sade att det var töntigt med dockor. Tragiskt!

Men det fortsatte i annan form. Jag började nämligen samla på porslinsdockor. Dom lekte man ju inte med!

Men man fick ändå köpa dom och ha dom sittandes i sitt rum.