krita och akvarell

Alltså! Krita och akvarell! Jag älskar att måla med den kombon!
Det blir en sådan kontrast som jag finner spännande.
Ganska fint blir det också, om jag får säga det.
Satt och målade födelsedagskort, men dom kan jag ju inte visa än.
Testade att göra en bild jag tidigare ritat på paddan. Det var roligt.

 


Nybörjarmiss uppe till höger. Måste tänka på så mycket när man har systemkamera. Remmar och lock hit och dit!

allt som finns i ett garage

Min vän från Linkan åkte hela vägen från just Linkan när det var inflyttningsfest, Cornelia.
Hon hade med sig en tavla hon målat. Allt du kan hitta i ett garage finns nog på den, sa hon.
Jag tycker väldigt mycket om den. Nu hänger den över datorn på en spik som redan fanns.
Men när väggarna är klara så tror jag den ska få hänga närmare Tage. Det känns som dom har något på gång.
Jammar ihop för fullt.
Kanske repar dom i ett garage.


blommor och tändstickor

Det här får pryda våst matbord just nu.
Blomma från svärmor och dom yngsta svägerskorna.
Egen drejad ljusstake och en tändsticksask från min äldsta svägerska.
Liten duk utav gardintyget.


system

Jag har en fråga till mig själv:
När jag är hemma och ska fota till bloggen, varför i allsindar använder jag inte systemkameran som nu finns att tillgå??
Dumt tycker jag själv. Ovana gissar jag att svaret är.


lov????jag??

Igår insåg jag med hjälp av Erik (han kom på det) att jag har sportlov!
Min skola ligger ju i Stockholm och är folkis, så, så borde det ju vara.
Så idag ska jag inte måla. Utan pyssla med lite annat. 
Börja packa lite inför vår Tibro/ Bankeryd helg kanske.
Jag älskar att packa länge, gå och fundera på vad som kan vara bra att ha med.


olika men ändå

Om ni minns så tror jag att jag skrev om min utställning Olika men ändå lika - alla är vi skjortor.. Utställningen visade två skjortor, olika men ändå lika.
Namnet syftade både på själva skjortorna och hur vårt samhälle har utvecklats det senaste året.
Hösten kändes väldigt mörk för mig.
Fula utvisningar, polis som använder våld och hundar på ickevåldsaktivister. Papperslösa behandlas som brottslingar och mäts i volym. Riksdagen har folk som använder järnrör mot personer med mörkare hud och hår. 

Jag själv kan just nu inte engagera mig i allt detta. Jag har förbjudit mig själv att läsa nyhetssidor, jag kan knappt titta på nyheterna.
Varför?
Jo för att jag kommer in i en ondcirkel. Mitt tankemönster gör att jag tänker på alla hemska saker som kan hända mina kära. Tankarna upptar mig till sådan grad att jag, om jag har otur, får ångest och börjar hyperventilera.
Så just nu får inget ont komma nära min hjärna. Beror väl på hormoner, mammarollen och nya saker i mitt liv.

Men min fina man är mer engagerad. Han lägger nästan dagligen upp länkar på sin facebooksida och skriver att detta måste vi alla ta till oss.
Och jag kan inte det just nu.
Men jag önskar att DU kan göra det åt mig. Kan inte du gå in här och här, läs och låt dig bli berörd, för min skull.
Så kan jag göra det när mitt hjärta och min hjärna orkar.

ursäkta röran - vi målar om

Nu är målaren på gång här igen. Så blommorna från köket har fått flytta till vardagsrummet. Där står dom på rad och diskuterar vädret skulle jag tro.
Och köket ser ut som en del ur hela havet stormar. Hallen ekar tom med vita väggar.
Ser inte framemot när vardagsrummet ska fixas.


vilka?

Tack för all hjälp! Det blev ormskinnen!! Spännande!
 
Måste köpa nya leggings! Mina har jag lagat massor av gånger och nu även lappat.
Men jag har svårt att välja. Vad tycker ni?



Metallic- ormskinn eller glitterrevär ?

hjälpreda

Hulda hjälper mig med disk och bak. Fina grejer!


tjockis

JAg börjar verkligen känna mig gravid nu. Magen är stor och Bullen sparkar runt.
Men andra saker med. Som att jag pustar och frustar när jag tar på mig kläder och skor. Eller som att min vinterjacka åker högre och högre upp för varje gång jag tar på mig den.
Idag försökte jag med att dra upp dragkedjan nerifrån så att magen tittade ut. Men då blev magen alldeles kall (konstigt!) och framför allt började Bullen leva runt.

Igår kväll var mina fötter aningen svullna. Aj då! Jag hade hoppats att min kropp inte skulle fyllas med vatten denna gång. Jag menar sist var det ju sommar och vämebölja, nu är det vinter!
Stödstrumper är liksom inte så himla ball. Och svullna fötter är jobbigt.
Med Hulda gick jag upp 20 kg, mycket var vätska. Hade ändå varit skönt att slippa så många kilon denna gången. Får se om jag lyckas lägga på mig 8 kg dom två sista månaderna!

 


Typ samma tid fast med Hulda i magen.

dubbelt upp

Nu när Erik börjat blogga känns det ibland lite onödigt att göra det själv.
Vi har kanske ungefär samma folk som läser våra bloggar och då blir det ju liksom dubbelt upp för dom / er.
Får försöka hitta på saker han inte skriver om. Men om ni blir trötta på den här så har jag ju en till.

Idag mixade jag tre frusna bananer, 2 msk mjölk (typ) och kakao = nyttig glass. Och så tokigt var det inte.
Ett tips är att skala och skiva bananerna innan ni lägger dom i frysen!



STULEN BILD

morgon

Hulda har börjat vakna tidigt helt plötsligt. Idag vakande hon 06.30, är väl orolig efter en vecka på förskolan.
Men då får man väl utnyttja tiden tänkte jag. 09.00 började jag göra pajdeg och tina spenat. Kände mig som en tant. Jag har någon idè om att tanter lagar mat på morgonen.
Hulda är väldigt glad över att Erik är hemma i allafall!




avslöjad

Min andra hälft fick en systemkamera i 25 års present och bestämde sig därför att börja blogga igen.
Det är väldigt roligt!
Men jag insåg just ett minus. När jag fotar för bloggen så försöker jag ta dom delar som för tillfället är städade, rena och fina. Typ inte den obäddade sängen etc.
Men jag tror tyvärr inte att min man tänker riktigt så. Vilket innebär att jag kommer bli avslöjad.
Sanningen om mitt stökiga hem kommer komma fram!



Bild lånad från Eriks blogg.
Obäddad säng i bakgrunden!


spackel

Nu är målaren här. Jag hade gärna sett spackel på varje tapet kant. Men dom jag bor hos, men dom jag bor hos dom är så lata.

Ja ja, det blir ju vitt i alla fall. Får se hur länge det håller.


stort nervvrak

Hulda är på förskolan. Lämnade henne med stora krokodiltårar. Vi har inte fixat vilstunden än. Jag menar, om det tar en timmas skrik att söva henne hemma, varför skulle det då fungera på Lille Skutt?
Så idag skulle dom testa själva....ringer om det krisar...
...jag är ett nervvrak, jätte nervös. Andas stötvis. Läskigt det här, lämna bort sitt fina, glada. sprudlande barn till några där hon blir ledsen och blyg. Bara tillfällit antagligen, hon älskar ju egentligen förskolan, men inte när jag inte är närvarande.

En aningen rund, stor, tjock och nervös mamma.



Eriks skjortor har blivit mitt nya favorit plagg. Även om just denna inte får mig att se mindre ut direkt..

paket



Någon mer än jag fick faktiskt paket idag. Kläder från Mormor och Morfar.

födelsedag

Jag väcktes med frukost och paket på sängen, som sig bör. Mys!
Fotografering av några av presenterna var lättare sagt än gjort. En tjuv var i farten...







En efter en försvann dom...


gahhh

Förra inlägget blev ju helt blaha! Huller om buller. Ni får gissa bild till text!
Sorry.
Nu ska jag sova
Imorgon fyller jag år


instamoment

Glad tjej i ny tröja / Lyckad start på kursen / Stunder av glädje i sjukstugan / Kvällsnöje / Ordning i kaoset / Hjärtatsdag / I väntan på gäster / Dagens sysselsättning


helgen som gick

Helgen innebar fest hos oss. Det var trevligt! Mycket folk och mycket kärlek.
Paket och blommor. Och en väldigt stor kalaskula insåg jag, när jag i fredags provade outfits.
Bara 9 veckor kvar!


hit & run

 
 
Nu börjar vi friskna till här. Hulda går på medicin, jag lika så och Erik vilar. Vilken pers det varit!
Idsg har Hulda varit mer lik sig själv och bara fått fyra hysteriska anfall (varav två var vid läggning).
Det är skönt. Ska ju ha massor av folk här i helgen så vill ju hinna få det lite mer i ordning.
 
Trasiga tapeter lär vi få ha ett tag till. Vår hyresvärd verkar inte inse att man gärna vill komma i ordning i sin lägenhet när man bott där i över en månad (gahhaha!!!!).

 
Dagens outfit: Hit&Run t-shirt, Aristocats leggings och Convers. Leggingensen hittade jag på en bytesdag i Tibro. Ni som vet vad jag och Erik gjorde på vår första "date" kanske förstår varför jag inte kunde motstå dom'

fy för feber

Nu är Hulda inne på sitt sjätte dygn med feber, snor, hosta och gråt. Även jag har drabbats men med halsont och huvudvärk.
Det värsta är att Hulda är så trött, hennes normal läge just nu är att sitta/ stå/ gå och gråtsjungaskrika. Ett evigt aaaaaaeeeh oeeeaaaahh ajj eeeäääääaaaa neejj.
Och att nattsömnen blir brisande.

Men men... Snart borde det ju vara över...

Utsikten från mitt tillhåll. Och kort på hur Hulda oftast somnar nu- sittandes.


gratis är gott

I Lördags var vi på gratisloppis i Högsbo.
Väldigt underlig känsla. Vi kommer dit, utan saker och utan pengar. Men vi fick plocka med oss vad vi ville (och fick tag på) hem.
I en aula fanns fyra bord uppdukade med barnkläder, vuxenkläder, hemartiklar och leksaker.
Sen fick man trängas (!) för att komma fram.

Jag fick tag på lite kläder till Hulda, en barnbok, en vas i stengods, en ljusstake och en träskål.




Hängslebyxorna är min favorit. Gissa Eriks?
Hittade några hemmasydda byxor till bullen med.
 
Vi sprang på min kusin med barn och blev hembjudna på lunch! Mycket trevligt!
Göteborg is growing on me

Feb. 05, 2013

Förra veckan började vi inskolning på Huldas förskola. Lagom till denna veckan blev hon dunder sjuk!
Så nu är vi hemma, jag och Hulda. Igår var hon riktigt kass, snuva, feber, hosta, rinnande ögon och tänder som är på väg. Sov säkert 6 timmar igår på dagen.

Nu sover hon första gången för idag, och är väldigt mycket piggare! Hoppas det fortsätter så!


tabu

Här om dagen när jag stod och diskade började jag fundera på en sak.
Det här med missfall. Varför det är så att man inte talar om det?
Innan Hulda växte i min mage fick jag ett missfall. Det var redan i vecka 8, men ont gör det ändå.
Så är det jag som kvinna som inte vill prata eller är det omgivningen?
Jag vet inte riktigt.
Jag var totalt förkrossad. Hade fått hjärtat brustet och ville bara gråta. Till vissa berättade jag, kanske dom mest otippade. Dom som inte "behövde" bry sig. Kändes enklast så.
Eller pratar man inte om det för att det är svårt?
Man har ju faktiskt förlorat ett barn, ett litet ett. Men dom få veckorna man hinner vara gravid så hinner hjärnan tänka så många tankar att förlusten är gigantisk.
Eller är det för att om vi berättar att vi fått missfall då vet människor runt om att vi försöker få barn?
Och det är ju inget man skyltar med i fall att man inte skulle lyckas.

Varför är det så tabu? Är det för dom som drabbats skull eller är det för omvärldens skull?

 


Den sommaren

RSS 2.0