Idag sysslar jag med ärofyllda hemligheter.

Att få hjälpa till med någons brudklänning är så ärofullt tycker jag.

Vare sig det är sömnad, göra mönster, eller som i detta fallet, göra ändringar.

 

Den blivande maken i detta fallet sa för ett tag sedan något så fint.

Vid frågan "Tror du att detta blir bra? Blir jag fin i det här?" svarade han:

"Du är fin i allt. Du kan gå i en svart sopsäck om du vill. Huvudsaken är väl ändå att vi två ska gifta oss? Jag menar. jag kommer nog inte bli snyggare än jag är nu. Antagligen båda tjockare och fulare."

En så fin, och sann, frisk fläkt i all bröllopsstress. 

 

Det är lätt att glöma bort vad det egentligen handlar om.

Att två blir en.